Jag gillar verkligen en kille, han var en jag kände mig trygg hos och det gör jag fortfarande.
Det började att vi var vänner, men efter den där dagen så, fattade jag att kanske fick känslor, jag tänkte på det i flera dagar, jag visste att jag inte vill stressa och skynda mig in i ett förhållande. Jag förstod efter en vecka. Jag ÄR kär.

Mina tidigare gick bra, men blev bara sårad och fick dåligt samvete..

Två som jag verkligen gillade var wille och danne.
Har fortfarande frågor efter allt som hände mellan mig och allt mellan dom.

Danne, jag älskade honom. När han hade gjort slut grät jag i två månader, jag var som ett moln över laget, hade ingen lycka i mig, men efter månader så gav jag upp kunde inte hade det så, så jag blev ”kär” i en som nu går i 9an. Det var bara för att dölja känslorna för danne. I augusti, så tog jag ett snack med honom, tänkte jag säga att jag älskade honom, men när jag skulle säga det så förstod jag hur mycket det betyder..

Danne var den jag verkligen var lyckligast med :D

Nu jag lovar jag är kär, ska nog kyssa honom om några dagar, måste ju ta steget.
Börjar nästa gråta snart :/ vet inte varför, men jag har fått jättedåligt självförtroende, grät på träingen en gång för ingenting och sen nästan efter en lektion, men jag lovar ska vara stark :D